Det ser inget lovande ut. Regn och lite blåst en temperatur på runt 8 grader. Klockan är 17.30, det är samling på Garnison. Kjell tillsammans med Barbro Edelönn, Håkan Andersson, Nisse Andersson, Roland Karlsson och Tina Högström (ännu ej godkänd av styrelsen) trotsar vädret och är på plats. Tillsammans hukar vi en stund inne på Stångåbuss rekond. Ingen förändring i väderleken.

Hög tid att ge sig iväg mot Torvinge och starten för årets Valborgskortege. Döm om min förvåning när jag närmar mig startplatsen för kortegen. Mc-åkare är av ett segt släkte, cyklar så långt jag kunde se. En senare uppgift säger att det var ca: 500 cyklar i som deltog i kortegen. Inte dåligt med tanke på väderlek.

Kjell i täten. Var skulle vi hamna i kön? Jo, om inte först av alla, p.g.a. Kjells något fräcka manöver. Framför oss i kön står nu SMC ordförande och två Mc-poliser. Är jag förvånad eller?

Det ljusnar i väster och regnet tappar styrka. Klockan är 18. Sakta men säkert börjar det röra sig i ledet. Mängder med åskådare har samlats vid starten och det ska visa sig att vägkanten kommer att vara full av intresserade åskådare hela vägen till Skänninge. Snacka om catwalk.

Färden går genom centrala delarna av Linköping över St. Torget och Borggården. Malmslättsvägen ut över Vikingstad, Mantorp och slutligen till Skänninge.

Uppställningsplatsen är Skänninge havsbad, ha, ha, med ett lutande vattentorn, marscherande blåsorkester, korvstånd, gratis kaffe, lotterier, chokladhjul, tal och majbrassa. Snacka om tradition och 50 tals nostalgi.

Vi fikar, äter korv och hamburgare tar skydd för regnet kollar in vattentornets lutning tillsammans med korvgubben, går en promenad på festplatsen. Hukar i ett övergående regn.

Tiden går fort när man har roligt. Det börjar skymma, det är dags att vända hemåt. Regnet har upphört och det har börjat torka upp på vägarna. Vid Kåparpsrondellen vinkar vi farväl till varandra. Alla åker åt var sitt håll. Själv styr jag tillsammans med den ofrälste mot Ekholmen en kopp te eller en whisky och ett glas vin. Kan vara svårt att bestämma sig ibland, eller, kanske inte!?

Håll traditionen vid liv!

470430  

Avrostning i Busknutters år 2014

Klockan är straxt efter 10 på söndagsförmiddagen den 27 april 2014. Det börjar bli dags att åka till Garnisonen för avrostning. Före avfärd kontrolleras temperaturen. 15 grader i skuggan därtill en klarblå himmel och ett fotografiskt ljus. Förutsättningarna kan inte bli bättre.

Vid Stångåbuss depå på Garnison har redan ett antal cyklar med förare anlänt, det visar sig att inte mindre än 13 cyklar och 19 medlemmar har tagit sig upp hit en söndagsmorgon, det måste vara någon form av rekord. Bra jobbat!

Klockan närmar sig 11. Det är hög tid att dra igång avrostningen. Besiktningsman Lena Hedemo anländer "nercabbat". Övningsbanan riggas, allt verkar klart för välkomsthälsning. Var är ordföranden Sivert Johansson? Jo, på muggen. Janne Ågren fattar taktpinnen och hälsar alla välkomna, beskriver i stora drag dagens agenda. Vilket ska innefatta balans och körträning på hinderbana, bromsprov, besiktning av cyklar i form av luft, hjullagerkontroll och övriga funktioner som lyse, kedja m.m., allt med hjälp av Robert Borinius (ni vet han som bowlar) och Sivert Johansson (han på muggen) inne på Stångåbuss verkstad. Vidare upplyser Janne om att i personalmatsalen inne på Stångåbuss ska en undervisningsfilm i hjärtlungräddning vissa under Elsvig Ågrens försorg. Nu kommer Sivert, lite sent, men han ser lättad ut. Han hälsar alla välkomna och hoppas att alla ska få en trevlig dag.

Det brakar löst alla kommer upp på cyklarna och showen kan börja. Lena dirigerar med fast hand. Tillrättavisar och uppmanar till förändringar. Skribenten kommer inte undan, tas i örat av både Lena och Sivert, vilka tycker att han är för mycket på?? (gasar och kör). Svaret han ger är klent " jag vill bara test gränserna, har inte ägt den här cykeln så länge", så dåligt.

Endast en malör, om det nu var det?, inträffar. Chris råkar få ner sin cykel på sidan. Ingen skadad och inga skador på cykeln. Som parentes kan sägas, cykeln väger 400 kg. Det måste vara en prestation att bara få upp den på hjulen igen.

Korvgrillningen är i full gång. Ett bord med dricka och korvbröd står riggat. Till saken hör att Stångåbuss har en biltvättardag och kan då i samband med det kan bidra med grill och korvar och en del andra tillbehör. Ett stort tack till Stångåbuss.

Efter avslutad körning och förtärning av korv med bröd och dricka är det dags för hjärtlungräddningsfilmen. Inne i personalmatsalen finns Elsvig och Janne. Elsvig redogör för vad som komma skall och Janne sköter tekniken. Bland annat påpekar Elsvig för oss, att det inte är, Masurka på sängkanten, vi ska se (lite synd kan man tycka, nej, det var ett skämt), utan en proffsig gjord undervisningsfilm i hjärtlungräddning som vi fått låna av US. Tack för det. Tekniken sviker oss i någon mån men vi har ändå fått grunderna till hur räddningsarbetet ska gå till. Tack Elsvig och Janne.

Elsvig har riggat ett bord med kläder i form av t-shirts och kepsar som är till salu. Dekaler med Busknutters logga delas ut till alla tillsamman med instruktioner för hjärtlungräddningen.

Nu serveras det kaffe med dammsugare. Under tiden riktar Sivert ett särskilt tack till Lena Hedemo, i form av en blomstercheck, för att hon ville komma hit och ta hand om besiktningen. Alla applåderar.

Kjell riktar nu uppmärksamheten mot en ny medlem, Tina Högström, som för första gången deltar i gemenskapen hos Busknutters. Alla hälsar henne välkommen med en stor applåd. Kjell påpekar dock att styrelsen måste fatta beslut i frågan om hon ska bli en fullvärdig medlem i Busknutters. Det skiner igenom att en stor tveksamhet råder i frågan.

Nu ligger det i luften att många vill åka ut i det finna försommarvädret. Sivert riktar ett stort tack till alla som ställt upp och hjälp till med arrangemanget runt avrostningen. Kjell påminner om Valborgskortegen och aktivitetsgruppen informerar om övriga aktiviteter som är aktuella.

Själv väljer jag tillsammans med vår nya, eventuella medlem, att köra mot Söderköping för att sedan förlängas till Valdemarsvik och Gryt. En tur som kommer att sitta i minnet för resten av livet.

Tag vara på dagarna och kör försiktigt!

Medlem nr.42

Valborgskortegen 30 april 2014

Det ser inget lovande ut. Regn och lite blåst en temperatur på runt 8 grader. Klockan är 17.30, det är samling på Garnison. Kjell tillsammans med Barbro Edelönn, Håkan Andersson, Nisse Andersson, Roland Karlsson och Tina Högström (ännu ej godkänd av styrelsen) trotsar vädret och är på plats. Tillsammans hukar vi en stund inne på Stångåbuss rekond. Ingen förändring i väderleken.

Hög tid att ge sig iväg mot Torvinge och starten för årets Valborgskortege. Döm om min förvåning när jag närmar mig startplatsen för kortegen. Mc-åkare är av ett segt släkte, cyklar så långt jag kunde se. En senare uppgift säger att det var ca: 500 cyklar i som deltog i kortegen. Inte dåligt med tanke på väderlek.

Kjell i täten. Var skulle vi hamna i kön? Jo, om inte först av alla, p.g.a. Kjells något fräcka manöver. Framför oss i kön står nu SMC ordförande och två Mc-poliser. Är jag förvånad eller?

Det ljusnar i väster och regnet tappar styrka. Klockan är 18. Sakta men säkert börjar det röra sig i ledet. Mängder med åskådare har samlats vid starten och det ska visa sig att vägkanten kommer att vara full av intresserade åskådare hela vägen till Skänninge. Snacka om catwalk.

Färden går genom centrala delarna av Linköping över St. Torget och Borggården. Malmslättsvägen ut över Vikingstad, Mantorp och slutligen till Skänninge.

Uppställningsplatsen är Skänninge havsbad, ha, ha, med ett lutande vattentorn, marscherande blåsorkester, korvstånd, gratis kaffe, lotterier, chokladhjul, tal och majbrassa. Snacka om tradition och 50 tals nostalgi.

Vi fikar, äter korv och hamburgare tar skydd för regnet kollar in vattentornets lutning tillsammans med korvgubben, går en promenad på festplatsen. Hukar i ett övergående regn.

Tiden går fort när man har roligt. Det börjar skymma, det är dags att vända hemåt. Regnet har upphört och det har börjat torka upp på vägarna. Vid Kåparpsrondellen vinkar vi farväl till varandra. Alla åker åt var sitt håll. Själv styr jag tillsammans med den ofrälste mot Ekholmen en kopp te eller en whisky och ett glas vin. Kan vara svårt att bestämma sig ibland, eller, kanske inte!?

Håll traditionen vid liv!

470430

Sagan om Drottning Omma

Lördag den 1 juni 2014. Kl 10.00. Fyra entusiaster i Busknutters samlas vid Statoil i Ryd. I ett något kylslaget men strålande försommarväder, hälsar Jan Ågren i aktivitetsgruppen deltagarna välkomna till dagen utflykt.

Jan låter oss få ta del av planerna inför dagen. Oss, i det här fallet är Arne Lindholm, Tina Högström och Roland Karlsson.

Med Jan i täten styr vi söder ut mot Rök på Östgötaslätten. Färden går via Mantorp, Sya, Mjölby och vidare gamla vägen från Mjölby till Rök. Jo, det var sant, Arne ger tecken om att vi ska stanna i höjd med Sya. Alla stannar och Arne börjar strippa. Nej, inte så. Han fryser och tar fram varma tröjan och snart är vi på väg igen.

Nu handlar det om forntiden. Jan läser högt från sin information om stenen och runorna och begreppet lönnrunor kommer i ljuset. Mycket intressant. Vi känner oss som femteklassare som bävar inför ett kommande förhör. Vi tittar på Röks sten och gör även ett besök i kyrkan. Jan tänder ett offerljus och ber en stilla bön om att dagen skall vara oss välsignad. Amen. Efter en ojämn dragkamp och lite fotografering forsätter vi mot Alvastra Kloster och Ellen Key Strand. Vi åker i gröna tunnlar av bokskog och är snart vid Ombergs naturum. Vi kör vidare upp mot parkeringen vid hjässan på Omberg.

Väl framme på parkeringen nedanför hjässan tar Jan fram grillen och den medhavda korven. Frågan dyker upp om någon vill gå upp och titta på utsikten. 500 meter står det på skylten. Hela 50 procent tackar ja till erbjudandet. Vi får 20 minuter på oss (det är tiden för korven att bli färdiggrillad). Visst, det är en tuff promenad upp till hjässan och framförallt när man till en viss del är klädd i mc-kläder. Varm blir man. Men det är värt besväret. Utsikt ut över östgötaslätten med sina fält och kyrkor. För att inte tala om utsikten över Vättern och in mot västgötasidan. Det är svårt att beskriva, det måste upplevas. Tjugo minuter går fort och vi hastar tillbaka mot grillen. På väg ner från hjässan lägger vi märke till den blomster fauna som finns här med bl.a. midsommarblommster som kantar stigar och vägar, det är utan att överdriva, vackert.

Vi äter grill korv och fikar. Janne tar fram pappret med historian om Drottning Omma och jätten Per. Vi lyssnar andäktigt som femteklassare och försöker memorera som om vi skulle få skriftligt prov nästa dag i skolan. Dags att bryta upp och åka vidare.

Vi kör mot Borghamn , stenbrottet och hamnen står på tur. Men, ibland måste resan få lov att vara målet, och vägen på västsidan om Omberg är ett exempel på det. Utsikt så det förslår däremellan gröna tunnlar av ek och bokskog, ibland är det svårt att hitta jämförelser. Vi gör bara ett kort stopp i hamnen och det är dags för att köra mot nästa mål.

Janne är åter i farten med historiken och vi får bl.a. lära oss att porten kom till på 1200 talet (långt innan amerikanska kontinenten upptäcktes). I järnsmidet ingår bl.a. en bild av Eva som håller upp en tom hand. Någon i gruppen undrar var äpplet är, kanske han var sugen på äpple, eller? Efter undervissningen av Jan är det dags för en "split up". Janne åker hemåt medans vi andra bestämmer oss för att åka ner till Vadstena för att äta glass och ta en fika.

Efter att ha intaget glass och kaffe i högsommarvärme vid vallgraven runt Vadstena Slott åker vi mot Linköping över Skänninge och Mantorp. Ingen resa utan att man har något att berätta. Vi d.v.s. skribenten och Tina ligger först i kön, efter Fivelstad kommer Arne upp på sidan och signalerar att vi ska stanna. Han berättar att han tyckte sig ha sett något vi tappat, något liknande en plånbok. Vi tackar för hjälpen och Arne drar hemåt. Vi vänder och åker skyndsamt tillbak. Efter ca: 1 kilometer ligger något svart plånboksliknande föremål på vägen. Det visar sig vara Tinas mobiltelefon och den funkar, helt otroligt, med tanke på den trafiken som rådde vid tillfället.

Väl hemkomna kan vi konstatera att vi har haft en helt fantastisk dag, innehållande historik, kultur, natur och kulinariska(ett fint ord) upplevelser, grillkorv med bröd senap och ketchup, och så kaffe på det. Allt detta tack vare Jan. Man kan förstå att Jan lagt ner mycket tid och efterforskning på hela upplägget.

Ett stort tack Jan för en minnesrik dag i strålande solsken.

Roland Triumph American